Jag hatar bråk,tjafs,krig och andra onödiga ting som inte har med livets ljusa sida att göra.Den senaste tiden har det gått så långt att jag till och med har tagit på mig ansvaret för dumma saker som jag egentligen inte har med att göra.Jag har inte så mycket annat att förlora än mitt rykte.Allt för lugnets skull.
I helgen hände det igen.
Det var äntligen dags för en fest.Det kändes som det var åratal sedan man hade haft ork eller tid för något skoj,så alla fram emot festen.Vi var en handfull tjejer som gav oss iväg till en mysig stuga en bit bort och hade skitskoj.
Allt var frid och fröjd,ända tills min kompis förmodligen hade tagit en drink för mycket och hade spontan-skickat ett väldigt ”olämpligt” sms om kärlek till en kille.Eftersom hon redan är upptagen,så fick hon ångest direkt….och vad gjorde jag?Jo,jag lyckades vända och vrida på hela historien,så att hon kunde slingra sig ur den och skylla på att det var jag som hade lurat henne att skicka meddelandet.
På sätt och vis är det kanske mitt fel att känslor har uppstått mellan dem,eftersom det var jag som presenterade dem för varandra en gång i tiden.
Killen är cool och har tagit det hela bra.Jag har träffat honom efteråt och det är lugna puckar.Han tyckte att huvudsaken var att vi hade skoj.Jag känner mig skitdum,jag är ju inte den som försöker att ställa till det för folk på det där viset,men det hela hade kunnat ta en helt annan,farligare vändning,så det får vara som det är…förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna berätta för honom att jag var oskyldig (även till detta).
Jag får nog snart sätta upp mig på Silberskys kundlista.